Skriftlig reservation igen i Byggnadsnämnden

Det är byggnaden mitt i bilden man vill renovera och bygga ut lite

 Ett ärende i byggnadsnämnden överklagas till Länsstyrelsen, som skickar tillbaka det till nämnden, eftersom dess beslut inte var motiverat med ett enda ord. Detta är något som den sökande har rätt att få och dessutom är det ju omöjligt för Länsstyrelsen att bedöma relevansen i överklagandet, om beslutet inte är motiverat.
När nu ärendet på nytt varit uppe i nämnden, hände något så ovanligt som att det blev votering och en skriftlig reservation från Jörgen Eriksson (KIM), som var ensam i nämnden att vilja bevilja ansökan. Skriftliga reservationer är inte vanliga. Senast det begav sig var det i samband med Ängenäsärendet för ett år sedan. Även då var det Jörgen Eriksson, som avvek från nämndens majoritet.

Inledning
Ett ovanligt ärende, som naturligtvis väcker nyfikenhet. Steg 1 var därför att begära ut handlingar i ärendet och därmed också Erikssons reservation. Den liksom nämndens motivering till beslut kommer att finnas efter min artikel.
I kallelsen till nämndens sammanträde borde samtliga handlingar relevanta för att fatta beslut finnas med. Framför allt handlingar som utgör beslutsunderlag. Hur ska nämnden ledamöter annars kunna läsa in sig på ärendet innan sammanträdet?
Nu saknades bilder som tagits vid platsbesök av personal från kommunen och som ingick i beslutsunderlaget. Vad värre är varken sökandes överklagan eller länsstyrelsen beslut om återförvisning fanns med. Jag begärde därför ut dessa handlingar.
Efter att ha läst handlingarna, sett bilderna och tagit del av reservationen, kändes nämndens beslut en smula märkligt.

Det gamla förrådet som nan vill bygga om

Ärendet
Ansökan handlade om en strandskyddsdispens för att bygga om en komplementbyggnad till gäststuga/bostad. Den skulle också byggas ut med 10 m2. Byggnaden ligger inom strandskyddsområde för Dalslands kanal i Köpmannebro. Den är en av flera komplementbyggnader och var ursprungligen förråd till den lanthandel som bedrevs i huvudfastigheten 1876 - 1965. Andra byggnader är t ex ett garage och ett uppmurat kylrum från lanthandels tid. Norr om byggnaderna finns ett växthus, som uppförts där det tidigare fanns ett utedass, som revs på 1980-talet. Dessutom finns några äldre träd och buskar, samt en mindre köksträdgård.
Som framgår av bilden i början på artikeln ligger området på en bergsplatå, ca 4 meter ovanför Dalslands Kanals byggnader. Väster och norr omges det av berg.
Mellan huvudbyggnaden och kompletteringsbyggnaderna går en väg, som inte används längre och är inte farbar med annat än terrängfordon. Tiotalet meter bakom huvudbyggnaden reser sig berget ganska brant. Bergsplatån är enda plana marken man har. Fastigheten är en jordbruksfastighet på cirka 12 hektar.

Hemfridszon 
Som namnet antyder är en hemfridszon ett område där allemansrätten inte gäller. Eftersom det inte finns någon tomt på en jordbruksfastighet, görs det en tomtplatsavgränsning för att fastställa hemfridszonens storlek. Detta görs av byggnadskontorets tjänstemän. Deras beslut kan överklagas och det är Miljöverdomstolen som fäller det slutliga avgörande. I det nu aktuella fallet fanns ingen tomtavgränsning gjord
För att få strandskyddsdispens krävs särskilda skäl enligt Miljöbalken.

Här ska allmänheten klättra

Förbluffad
Efter att besökt platsen, talat med fastighetsägaren och läst på lite om hemfridszoner, är jag förbluffad över byggnadsnämndens beslut  När man tar ett beslut bör detta göras med sunt förnuft. Naturligtvis skall gällande lagar respekteras, men här handlar det inte om hastighetsöverträdelse där rätt och fel är knivskarp, utan om en bedömning utifrån faktiska omständigheter.

1: Som särskilda skäl, enligt Miljöbalken, beaktas bl.a. om det område som dispensen avser redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften.
Som syns av bilden i början är strandlinjen bruten av kanalbolagets byggnader. Den branta bergväggen gör det dessutom i det närmaste omöjligt för någon att ta sig upp på platån. Det är i det närmaste lika svårt att ta sig dit från norr och väster.
2: I de fall där det inte gjorts en tomtplatsbestämning måste en bedömning göras av just hemfridszonen, alltså där allemansrätten är utslagen. Exempelvis kan gammal bebyggelse sakna tomtplatsbestämning, men ändå ha en hävdad
hemfridszon.

 Fastigheten har varit i samma familjs ägo sedan den uppfördes på 1870-talet. Enligt nuvarande ägare har bergsplatån alltid uppfattas som dess uteplats. Gräsmatta och trädgård var inte anlagd hävdar byggnadskontoret efter ett besök sommaren 2016. Men nog är de bärbuskar och körsbärsträd jag såg äldre än så, vilket också hävdas i överklagan. Gräsmattan är dessutom ingen gräsmatta i klassiskt bemärkelse, utan mera naturgräs mellan stenpartier som man håller efter.

3: Hur långt skyddet når från byggnaderna varierar med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt terrängförhållandena. Träd, buskar och bergknallar som hindrar insyn mot bostadshus medför att man kan passera ganska nära huset, sällan dock närmare än 10–15 meter, om man inte följer vägar som tydligen används också av grannar och andra utomstående. Är insynen fri, får man hålla sig på längre avstånd.
Bostadshuset saknar hemfridszon på framsidan, eftersom landsvägen går där. Som nämnts tidigare finns nästan ingen plan yta runt själva huset. Tjänstemännen anser att tomplatsavgränsningen (hemfridszonen) ska begränsas av den väg som går mellan bostadshuset och kompletteringsbyggnaderna. Detta innebär att man i princip inte får någon hemfridszon alls.
Vägen används inte längre. Den är inte farbar med annat än terrängfordon. Vägen är privat med ett servitut för en fastighet, som ligger innanför, men folket använder en annan farbar bilväg sedan länge. Avgränsningen verkar verkar enbart vara motiverad av att begränsa hemfridszonen, så man kan avslå ansökan.
Med en normal zon skulle en besökare tvingas att passera genom denna för att komma till området i fråga.

4: Jag har läst en hel del domar när det gäller tomtplatsavgränsningar och hemfridszonen, men finner det oerhört svårt att jämföra om man inte varit på plats. När nämnden i sitt beslut hänvisar till en dom, utan att tala om vilken det gäller, blir det helt omöjligt. Man menar nämligen att omständigheten att ingen allmänhet besöker platsen är inget skäl att bevilja dispens.
Enligt fastighetsägaren är den enda person man sett en vilsen polska.
Nämnden har många ärenden att ta ställning till under ett sammanträde. Det är helt omöjligt att sätta sig in i varje enskilt ärende och man bör kunna lita på att de förslag till beslut man får av tjänstemännen är väl underbyggda. Det är dock politikerna som har ansvar för de beslut som tas. Särskilt viktigt är det i en myndighetsnämnd vars beslut direkt berör enskilda medborgare i kommunen.För att kunna fatta korrekta beslut måste nämnden ha tillgång till ett så komplett beslutsunderlag som möjligt i den kallelse man får. Dessutom kanske man borde lägga ner lite extra tid på ett ärende som överklagats. Ett minimalt intresse borde vara att läsa överklagandet och länsstyrelsen beslut innan sammanträdet.
Ärendet kommer nu åter att överklagas till Länsstyrelsen.

Kommunpartiets reservation
Byggnadsnämndens beslut med votering


Christer Andersson