Mellerud kritiskt om utökat strandskyddet

Mellerud har fått möjlighet att yttra sig över Länsstyrelsens förslag till utökat strandskydd. Man är kritiskt på flera punkter. Det handlar om:

• Bristfällig samverkan mellan Länsstyrelsen och Melleruds kommun.
• Bristfällig anpassning till värdebeskrivningarna.
• Bristfällig anpassning till befintlig bebyggelse och avskiljande vägar

Regeringen upphävde den 11 februari 2016 Länsstyrelsens beslut om utvidgat strandskydd i Melleruds kommun. Anledningen var att Länsstyrelsen brustit i kungörelsen av beslutet, d.v.s. upphävandebeslutet tog inte ställning i sakfrågan om utvidgning av strandskyddsområden. Länsstyrelsen har nu presenterat ett nytt förslag på utvidgning av strandskyddsområden i Melleruds kommun som ska gälla från sommaren/hösten 2016. Melleruds kommun kan lämna synpunkter på förslaget fram till 29 april. Det nya förslaget till utvidgning av strandskyddsområden i Melleruds kommun är i stort sett identiskt till det tidigare beslutet om utvidgning av strandskyddsområden, d.v.s. 300 m utmed Vänern och 200 m utmed Dalslands kanals sjösystem. På några få platser har Länsstyrelsen i det nya förslaget anpassat (minskat) strandskyddsområdet till avskiljande vägar och befintlig bebyggelse. Melleruds kommun har tidigare överklagat det nu upphävda beslutet om utvidgning av strandskyddsområden i kommunen. Då det nya förslaget i stort sett är identiskt med det förra, står Melleruds kommun fast vid de synpunkter som framfördes i överklagandet.

Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutade att Melleruds kommun lämnar följande synpunkter på förslaget till utvidgning av strandskyddsområden i Melleruds kommun:

1. Stor brist på samverkan mellan Länsstyrelsen och Melleruds kommun vid upprättande av förslaget. Kommunens kompetens och lokalkännedom tas inte tillvara och Melleruds kommun efterlyser en dialog med Länsstyrelsen.
2. Förslaget är generellt i sitt upplägg och uppvisar brister i anpassning till den faktiska geografiska utbredningen av höga natur- och kulturvärden enligt värdebeskrivningarna. Höga värden på ena sidan om en sjö motiverar inte utvidgat strandskydd kring hela sjön.
3. Förslaget måste betydligt bättre anpassas och reduceras vid befintliga bebyggelsegrupper och avskiljande vägar.

Två ärenden fick bakläxa i byggnadsnämnden

Vid byggnadsnämndens senaste sammanträde fick två ärenden återremitteras för ytterligare beredning. I ena fallet var nämndens ledamöter inte överens med byggkontoret och ett bygglov och i andra fallet handlade det om det överhuvudtaget var möjligt för nämnden att riva upp ett bygglov som vunnit laga kraft.

Första ärendet handlade om ett garagebygge i Dals Rostock, en garagelänga på fyra garage på sammanlagt 77 kvm i anslutning till radhuslänga. Berörda grannar har fått möjlighet att yttra sig i ärendet och två har kommit med erinringar på placeringen av garagen. De menar att garagen skymmer utsikten från deras fastigheter mot busshållplatsen och skolan. Vidare är man rädda för att garagen är en fara för lekande barn eftersom garagen skymmer sikten. Åsikterna delas delas inte av byggnadskontoret. Däremot tog nämndens ledamöter till sig av kritiken och beslutade återremittera ärendet för att utreda en eventuell alternativ placering av garagen. Noteras bör att grannarnas yttrande inte fanns med i de handlingar politikerna fått sig tillsända med kallelsen till mötet. Johnny Stûcken (s) deltog inte i beslutet på grund av jäv.

Andra ärendet rörde en tillbyggnad av Grinstad Lanthandel, vilket det väl inte fanns något att erinra om. Problemet var att det fanns ett gammalt bygglov, som vunnit laga kraft. Det gällde en bränslestation, som med de nya planerna kom att hamna för nära affären. Förslaget från tjänstemännen var att detta bygglov skulle rivas upp. Politikerna undrade om nämnden hade mandat att riva upp ett bygglov, som vunnit laga kraft? Tjänstemännen hade inget svar på detta, så det beslutades att detta skulle återremitteras, så att man är säkra på att inget formellt fel begås.

Karin Hilmér (c) deltog inte i beslutet på grund av jäv.

Upprörd ordförande i Ängenäsdebatten

Det var en stundtals frejdig debatt när Ängenäsärendet debatterades i kommunfullmäktige. Byggnadsnämndens ordförande Karin Hilmér (c) delade ut snytingar till både höger och vänster. Till och med Mellerud1 fick en uppercut. Hon var upprörd över den uppmärksamhet ärendet fått. Uppenbart var hon vill hon att politiker, press och medborgare ska ifrågasätta så lite som möjligt och låta tjänstemännen sköta politiken.

Debatten kom till efter en interpellation till Hilmér från Pål Magnussen (v), som ville ha en del klarlägganden kring nämnden agerande i ärendet. (V) har ingen ledamot i byggnadsnämnden. Svaren var tämligen givna. Det har inte gjorts några fel. Ärendet följer detaljplanen, därför behöver inga grannar höras. Det finns inget i detaljplanen som reglerar tomternas storlek och inget som förbjuder sammanslagning av tomter för att öka byggrätten.

Pål Mangussen, Jörgen Eriksson (KiM) och Daniel Jensen (kd) höll inte med och bl a visade Eriksson den illustrationskarta, som vi tidigare visat på Mellerud1. Han menade att denna tydligt visade vilken intention man hade med planen när den antogs.

Hilmér hänvisade till ett antal experter (vilka?) som tjänstemännen tillfrågat och som sagt att det är ok att göra så här.

Jörgen Eriksson tog på sig ansvaret för att det blivit debatt i frågan. Han redogjorde för de argument han tidigare bland annat framfört i sin reservation, bl a mot att grannar inte ska höras.

Hilmér fick stöd av byggnadsnämndens vice ordförande Anette Levin (l), som bl a sa att det var politikernas uppgift att se till att det beviljas bygglov så ofta det är möjligt.

Daniel Jensen frågade Hilmér vem som lovat bygglov innan ärendet varit uppe i nämnden, en fråga hon undvek att svara på.

Kommunalrådet Tommy W Johansson fick föra (s) talan. Han tyckte att det iofs vore bra om beslutet överklagades, så att det blev slut på alla tvivel, oavsett vem som har rätt eller fel. Då får man rätta sig efter det.

Nämnden beslutade nämligen idag att bevilja bygglov, trots att Hilmér vägrade berätta något i fullmäktige innan protokollet var justerat. Detta trots att Levin redan lämnat besked från talarstolen. Kanske lever Hilmér i samma villfarelse som andra i byggnadsnämnden, nämligen att det råder yppandeförbud tills protokollet är justerat? Ett sådant förbud gäller bara i två fall, att ett ärende är belagt med sekretess, eller att det handlar om en upphandling. I övrigt gäller den i Sverige så viktiga yttrandefriheten.

Johansson noterade också att detaljplaner efter hand blir gamla och inte följer utvecklingen.

Upprörd

Bestående intryck från debatten var dock den upprördhet Hilmér gav uttryck för vid sitt andra besök talarstolen. Här pekade hon verkligen med hela handen.

1: Till att börja med var hon upprörd över att ärendet hamnat i fullmäktige. Hon såg inte att det kunde bero på ett klantigt agerande från den nämnd hon är ordförande i?

2: Sedan var hon upprörd över att enskilda personer hamnar i rampljuset på det här sättet och det var oerhört synd om dessa. Hon fick medhåll i att det var tråkigt att det blivit på det här sättet, men även att det var synd om grannarna, som inte fått göra sina röster hörda.

Ingen har angripit köparna. Kritiken har gällt nämndens agerande. I debatten är det placeringen av byggnationen som diskuterats. Det finns många platser som är lämpligare att bygga en så här stor fastighet på.

Att det blivit så här kan också bero på att någon sprungit före nämnden!

3: Hon var också upprörd över att politiker inte litade på tjänstemännen. Värt att påpeka är att hon idag hade kunnat stått med ett bygglov på en 402 m2 ”kompletteringsbyggnad”, som med all sannolikhet hade överklagats, om inte några politiker slagit larm,

Dessutom är det som Daniel Jensen nogsamt påpekade, med hänvisning till Sunnanå-ärendet. Det är politikerna som är ansvariga för de beslut som fattas (och kan lagföras).

4: Hon var även upprörd över det spring som sker till tjänstemännen och hotade med att stänga dörren, vilket den ju redan är. (Jag har varit där 2 ggr efter att ha bokat tid)

5: Hon var slutligen upprörd över att Mellerud1 hämtade ut offentliga handlingar och publicerat dem. Jag kan upplysa Hilmér att det är något vi kommer att fortsätta med om vi finner att det är i medborgarnas intresse.

Hilmérs upprördhet fick Pål Magnussen att påpeka att han var oroad över hennes syn på demokrati.

Genom beslutet idag har byggnadsnämnden skapat ett prejudikat. Ett tips från Jörgen Eriksson var att köpa sju lediga tomter i området och få en byggrätt på nästan 2000 m2.

Frågan som hängde kvar i luften var vem som gav köparen grönt ljus? Denne hade naturligtvis inte köpt tre tomter innan bygglov beviljats, om ingen lovat det.

Hade det dessutom funnits respekt för öppenhet och transparens, hade ärendet hamnat hos nämnden för ett förhandsbesked innan tomterna såldes. Naturligtvis hade man då också hört grannarna och ärendet hade kunnat behandlas som en mindre avvikelse från detaljplanen, utan att planen hade behövt skrivas om.

Slutligen så var det uppfriskande med en debatt i fullmäktige. Mer av denna vara!! Ut med politiken till folket!!

Informationen om SMS-livräddare innan mötet var också viktig och tänkvärd. Det finns säkert anledning att återkomma i frågan.

Christer Andersson

Behöver vi dagmammor?

(Publicerat på Mellerud1 på FB och Mellerudett.blogspot.com)

Finns det fortfarande ett behov av dagmammor, eller är det en valfrihet småbarnsföräldrar inte längre efterfrågar? Om det finns ett behov och en efterfrågan, finns det då några som vill jobba som dagmammor?

Vi fick en fråga från en medborgare om problemen:

”Kommunen är i stort behov av nya dagmammor då flera stycken kommer gå i pension. Endast 6 st ansökningar har lämnats in och ingen av dem var passande..... Vad kan vi/man göra för att få fler till att vilja vara dagmamma? ?”

Vi har skickat den vidare till de politiska partierna och till ansvariga tjänstemän, men vad tycker folk i allmänhet? Kommentera gärna, så kanske politikerna får en vägledning?

Frågeställaren menade vidare:

”Något måste göras. Har varit med om att kommunen sagt till intresserade (som vill jobba som dagmamma ) att det inte finns något behov av dagmammor. Sedan står det barn i kö till just dagmammor. Men antar att de vill spara pengar. Billigare att sätta 30 barn under samma tak än 5-6 st hos en dagmamma”

Ansvarig förvaltningschef Anders Pettersson har lämnat följande svar:

”Eftersom förvaltningen misstänkte att det inte fanns ett stort intresse för att arbeta som dagbarnvårdare gjorde förvaltningen under februari en annons i Melleruds nyheter.

Syftet med annonsen vara att undersöka och  väcka intresset för att arbeta som dagbarnvårdare i Melleruds kommun.

I början av mars annonserades tjänst som dagbarnvårdare på Arbetsförmedlingen och kommunens hemsida, tyvärr dock utan större framgång.”

Artikeln har idag skickats till de politiska partierna i kommunfullmäktige och vi hoppas på svar före 1 maj

Ängenäs: ”Ingen tvekan om syftet med planen”

Illustrationskartan, där de aktuella tomterna finns längst ner till vänster

(Länk till kartan som pdf, som kan förstoras)

Politiker och tjänstemän, Mellerud1 talat med, och som var med 1990 när detaljplanen för Ängenäs fastställdes är överens:

”Syftet med planen var att den skulle följa vad som stod i planbeskrivningen och vad som framgick av illustrationskartan”.

Kartan var det som politikerna hade sett innan de tog beslutet och det var den som visades för allmänheten när planen ställdes ut. Dessutom var den illustration till en artikel i ELA där byggnadsnämndens dåvarande ordförande berättade om planen.

När det gällde tolkningen att slå ihop tomter för att få en större byggrätt, var detta inget man då ens funderade över.

Av illustrationskartan framgår både i text och bild att det nu aktuella området skulle indelas i 16 tomter och bebyggas med 16 enbostadshus. I området är alla hus inritade med enkelgarage.

Illustrationskartan finns inte med i det beslutsunderlag byggnadsnämndens ledamöter fått ut.

Jämför man kartan med Lantmäteriets tomtkarta, ser man att avstyckningarna skett exakt som kartan anger.

Uppfattningen hos nämndens majoritet med stöd av tjänstemännen, är att om något inte är angivit i planen, så är det tillåtet. Det står inget i planen om att det är förbjudet att slå ihop tomter för att skaffa sig en större byggrätt. ”De som var med” hade inte en tanke på att någon ens skulle komma på idén att göra något sådant.

Förutom planens bokstav har dock nämndens ledamöter också skyldiga att följa planens syfte.

Vem gav klartecken?

När de tre tomterna köptes, är det uteslutet att det gjordes utan garantier, att detta var problemfritt. Någon/några gav klartecken innan ärendet varit uppe i nämnden! Genom att lämna klartecken och sälja tomterna, samt att köparen lämnade in en begäran om sammanslagning till Lantmäteriet, blev upplägget en utpressning mot nämnden. Ett nej i nämnden innebär säkert, förutom förlorade ansikten, också ett skadeståndskrav från köparen. Vem/vilka som föregick nämndens beslut kanske kommer fram under den interpellationsdebatt som är vid nästa sammanträde i kommunfullmäktige?

Följer man nämndens arbete bakåt i tiden finner man dock ett mönster, där gamla detaljplaner i princip sätts ur spel. I stället för att göra om planen medges undantag, vilket gör att man till slut kommer långt från vad som en gång beslutades.

En liten sak i sammanhanget, men som en illustration, är att den trädrad som fanns mellan de nu aktuella tomterna och gång- och cykelvägen både enligt detaljplanen och illustrationskartan skulle behållas, men den avverkades av kommunen.

Göra nya planer kostar pengar och arbete. Kan man hänvisa till undantag enligt plan- och bygglagen behöver man inte heller höra några grannar. De flesta medborgare har säkert också dålig koll på både detaljplaner och sina rättigheter. Mellerud har många gamla detaljplaner, som inte förnyats i takt med samhällsutvecklingen och är därför värdelösa.

När Mellerud1 första gången skrev om Ängenäsärendet, så skrev vi ”mygel?”.

”Med tanke på den korta tid nämnden har haft på sig att sätta sig in i ärendet, en knapp vecka och att viktiga handlingar inte bifogats, går det inte annat än att misstänka att någon ville kuppa igenom ett beslut.

Det är ingen tvekan om att ärendet är kontroversiellt och kommer att skapa diskussion bland kommuninvånarna. Därför är det särskilt viktigt med så stor transparens som möjligt och att ansvariga politiker ges tillfälle att ordentligt sätta sig in i ärendet, samt att kunna förankra beslut i de olika partigrupperna.”

Om inte någon haft för avsikt att driva beslutet i en viss riktning, hade det naturliga varit att ärendet hade bereds och tagits upp i nämnden, innan tomterna såldes, för ett förhandsbesked. Då hade man också kunnat höra berörda grannar, vilket hade kanske också känts bäst för köparen?
Att ärendet diskuteras bland medborgarna och det finns många kritiska röster kring hanteringen råder det inga tvivel om.

Christer Andersson

Tidigare artiklar:
Byggnadsnämnden backar om bygglov på Ängenäs
Ängenäsbygget i fullmäktige
Förvirring efter nämndens möte om Ängenäs
Kristdemokraterna och Kommunpartiet emot Ängenäsbygget
Mygel i Mellerud?
Mygel i Mellerud? Del 2

 

Bostadsdebatten: Det handlar om att göra Mellerud bättre

Debattinlägg publicerat i Melleruds Nyheter 2016-04-06

Vår vision är att göra ett bra Mellerud ännu bättre! Denna vision var också vägledande när kommunen en gång beslutade att förvärva kvarteret Ugglan (Torstenssonhusen). Köpet av kvarteret var ett socialt och politiskt motiverat beslut med siktet inställt på att bygga ett bättre Mellerud med mindre segregation. Det var inget marknadsanpassat beslut – då hade nog någon annan köpt området. Jörgen Eriksson, Daniel Jensen, Tony Johansson och Pål Magnussen argumenterar i sina insändare för en upprustning av fastigheterna med hjälp av statliga bidrag. Så långt är budskapet från herrarna klart och tydligt.

Låt oss fortsätta vara tydliga om vad som gäller förutsättningarna för att kunna få del av det statliga stödet. Används dessa bidrag kan husen bara användas av Migrationsverket eller för nyanlända med någon form av uppehållstillstånd under fem år. Vi vänder oss mot en sådan lösning för det bygger fast oss i ett fortsatt segregerat boende.

Vi har aldrig hört talas om några guldkranar och handmålade kakelplattor innan Eriksson/Jensen/Johansson/ Magnussen förde det på tal. Men vi tror nog att oavsett om det är kommunen eller dess bostadsbolag som hyr ut bostäderna så är förväntningarna sådana att vatten, värme och avloppssystem skall fungera. Det gör de inte idag och allt måste bytas ut. Vi menar att om en renovering av kvarvarande hus på kvarteret Ugglan skall genomföras, skall det ske upp till en nivå där vi själva kan tänka oss att flytta in. Det finns inte utrymme i vår värdegrund för nyrenoverade bostäder i en lägre standard som passar bra till ”de andra”. Så frågan är – vad skulle en renovering av husen på kvarteret Ugglan till en nivå där vi själva kan tänka oss flytta in kosta? De utredningar som gjorts pekar i alla fall på att de allra nödvändigaste renoveringarna skulle landa på närmare 20.000 kr/m². Nybyggnation efter avrop på SABO:s kombohus kostar cirka 22.500 kr/m². Det är något högre kostnader men vi är övertygade om att det är med nybyggnation som vi bygger ett bättre Mellerud och det är just ett bättre Mellerud vi vill bygga.

Tommy W Johansson (S) 

Kommunstyrelsens ordförande

Gunnar Karlsson (C) 

Kommunstyrelseledamot 

Tidigare inlägg i debatten:

 Renovera Torstenssonshusen
"Nonsens och rent förtal" 
Svar på "Nonsens och rent förtal" 
 Kommunens ansvar att folk har nånstans att bo

Var går gränsen för vad man får skriva och hur mycket man måste tåla?

Vi länkade härom dagen en artikel från TTELA på vår Facebook sida om kommunchefernas löner i området. Det föranledde en läsare att skriva följande kommentar:

”Vidrigt, tjänar över 76000 för att hela Melleruds korrupta kommun kontor ska slicka Ingmar Johansson i röven.”

Man kan ha åsikter om språkbruket och man kan ha åsikter om innehållet. Det finns dock förhoppningsvis inte en enda kommunanställd som känner sig träffad av anklagelserna. Men en av deras uppdragsgivare tycker faktiskt så, även om han uttrycker sig drastiskt. Frågan man borde ställa sig på kommunkontoret är om han är ensam om åsikten, eller om det är en utbredd uppfattning ”på köpingen”? Antingen kan man rycka på axlarna och gå vidare, eller också funderar man och undersöker förhållandet närmare.

Kommunens informationsansvarige Lars Nilsson föredrog att lämna följande svar:

”Vilken kränkning mot oss som arbetar på kommunkontoret. Vad vet du om hur vi arbetar? Hur kan du dra cirka 40 personer över en kam på det sättet?”

Detta öppnar för en del principiellt intressanta frågor. Till att börja med hur mycket ska man tåla som kommunanställd? Ett kollektiv måste nog tåla en hel del skulle jag vilja säga, men som enskild medarbetare inte mer än andra. Hade kommentaren gällt en enskild medarbetare eller en tydligt avgränsad grupp, som t ex de anställda på byggnadskontoret, hade den tagits bort direkt. Nu gäller det kollektivet och kritiken är generell. Det tror jag man måste tåla och kanske som jag skrev tidigare, ta på allvar.

Kommentatorn har förtydligat sin kritik i ett senare inlägg efter att han fått en inbjudan från Lars Nilsson att besöka kommunkontoret och den går i princip ut på att kommunchefen bestämmer och de andra jönsar med.

Kommunkontoret upplevs idag av många medborgare som en stängd borg, där enda vägen in är en liten bakdörr på medborgarkontoret, om man lyckas ta sig förbi ”dörrvakten” i receptionen, som en medborgare nyligen uttryckte det.

Jag har full förståelse för att de öppna dörrarnas tid är förbi. Vi lever tyvärr i ett annat samhälle idag, än på den tiden när alla dörrar var öppna.

När dessa dörrarna har stängts, kanske man måste fundera på att öppna nya vägar, så att inte den personliga kontakten mellan medborgarna och deras tjänstemän och politiker helt försvinner. På så sätt skulle kanske också förtroendet för det arbete man trots allt uträttar innanför ”borgens murar” öka.

Jag har alltid varit motståndare till censur. Yttrandefriheten är en grundbult i vårt samhälle. Det betyder att jag vill ha högt till takt på Mellerud1. En del är bättre på att uttrycka sig än andra. Så länge kommentarerna följer gällande lagar och pressetiska regler får de vara kvar. Vilket språk man ska tillåta är en avvägning. 

Kommunanställda som kollektiv kan inte betraktas som minoritet i lagens mening. Visst, någon enskild kan kanske känna sig orättvist påhoppad, precis som man kan i alla kollektiv när de kritiseras. Känner man att man varje dag går till jobbet och gör sitt bästa, behöver man ju inte ta åt sig av kritiken.

Kritik är bra och utvecklande, även den som man kan tycka är orättvis och felaktig. Det tvingar en till att stanna upp och pröva sina åsikter och argument, samt fundera på var kritiken kommer ifrån. Det farligaste man kan göra är att avskärma sig och bara lyssna på de som tycker lika.

Offentlig verksamhet har alltid utsatts för extra kritik och granskning och det beror naturligtvis på att den finansieras av medborgarna, som i generella termer som kollektiv är arbetsgivare. Ju högre upp man kommer på stegen desto mer blåser det och därmed också hur mycket man måste tåla. Statsministern måste vara tåligare ä kommunalrådet, som i sin tur måste vara tåligare än kommunfullmäktigeledamoten osv. Förtroendevalda och höga tjänstemän får finna sig i att vara mest utsatta, eftersom de räknas som offentliga personer. Lönen följer dock oftast med utsattheten. Att vara kommunanställd innebär i sig inte att man är en offentlig person, men vissa befattningar innebär att man blir det, t ex de högsta cheferna.

Slutligen kan det som publiceras på Mellerud1 alltid diskuteras. Alla delar säkert inte mina åsikter. Vad som slutligen publiceras bestäms dock av mig och ingen annan.