Torstenssonshusen ligger begravda på Lianefjället

 

Torstenssonshusens sista vila

För drygt ett år sedan revs fem av de s k ”Torstenssonshusen” och två mindre bostadshus på Landsvägsgatan. Av drygt 5000 ton rivningsmasso kördes 4500 ton till Lianefjället där de skulle utgöra utfyllnad till en skogsbilväg.

Kommunen köpte ”Torstenssonshusen” i september 2013 av Fastighetsfabriken i Uddevalla för 9 miljoner kronor. Fem av husen var i så dåligt skick att kommunen beslutade om rivning. Rivningen kostade 4 miljoner kronor.

Inför rivningen skrevs en kravlista vid antagandet av anbudet. Där stod bl a:

”Rivningsmaterialet skall sorteras för återvinning alternativt deponering enligt mottagarens bestämmelser.

Farligt avfall skall efter utsortering sändas för destruktion eller annat godkänt omhändertagande. Entreprenören skall dokumentera mängd och typ av avfall, samt mottagare”

Arbetet skall dessutom utföras enligt alla gällande lagar och bestämmelser”

Enligt tillgängliga protokoll skulle allt material ha skickats till Stena Recycling i Uddevalla. I verkligheten handlade det bara om 125 ton, plus 68 ton asbest som skickades till Heljestorp av en underleverantör, som svarade för den delen av rivningen. Ytterligare material skall ha använts för att fylla källarna på husen, vilket var godkänt.

Lysrör, armatur, dörrar och plast lämnades för återbruk. Återstoden, 4500 ton, hamnade på Lianefjället.

Så här såg det ut vid första inspektionen

Anonym anmälan

En anonym anmälan kom till miljökontoret den 10 mars förra året. Samma dag kontaktade en miljöinspektör markägaren, som berättade att han pratat med kommunens byggkontor och en annan miljöinspektör, och att han hade tillstånd att ta emot massorna för att bygga en skogsbilväg. Dock hade ett last blivit feltippat och ska tas bort.

Nästa dag besökte inspektören platsen:

”Stora högar med tippat blandat avfall på platsen, men även längs skogsbilvägens kanter fanns annat än rena betongrester”

Inspektören skickade därefter ett brev till kommunen för att höra dess syn.

Kommunen hänvisade till avtalet med entreprenören och den rivningsplan som miljökontoret varit med att godkänna.

Den anonyme anmälaren skickade också in en anmälan till Länsstyrelsen, som konststaterade att det är Dalslands miljönämnd som ska handlägga ärendet:

”Nyttiggörande av avfall för anläggningsändamål hanteras vanligen ett anmälningsärende. Detta innebär att anmälan ska sändas in i god tid innan åtgärderna planeras att vidtas. Kommunen har därefter att ta ställning till om anmälan kan accepteras och i så fall vid behov föreläggas med försiktighetsmått. Om någon anmälan inte skickats in så har kommunen i efterhand ta ställning till vilka åtgärder som ska vidtas”.

Kommunen i detta fallet är Dalslands miljökontor, eftersom det är gemensamt för fyra dalslandskommuner.

Någon anmälan hade inte skickats in om deponeringen. Istället har en miljöinspektör muntligen godkänt att massorna får tippas på fjället.

I ett svar till länsstyrelsen skriver inspektören att vissa högar med avfall hamnat på fjället av misstag och är nu borttransporterade.

”De andra rivningsmassorna som jag accepterat att de skulle få användas visade sig vara dåligt sorterade av entreprenören, vilket Melleruds kommun är irriterade över eftersom de betalat entreprenören för att göra ett ordentligt jobb”.

Han tror inte det ska vara några större problem att använda massorna till fyllnad av skogsbilväg. När han skrev brevet hade han personligen inte varit på platsen. Det gör han några dagar senare.

I en rapport från besöket noterar inspektören:

”Det fanns träbitar, armeringsjärn, sladdar, isoleringsmaterial etc” Enligt markägaren pågick saneringsarbete.

Efter besöket ålades markägaren att komma in med en försenad ansökan. Denna kom till miljökontoret den 14 april.

Anmälan och länsstyrelsens inblandning medförde en rad aktiviteter från miljökontorets sida. Bl a begärde man in en redogörelse från entreprenören vart rivningsmassorna tagit vägen.

I ett brev konstaterar en miljöinspektör att det vid ett besök som gjordes 20 april kom ytterligare transporter med rivningsavfall till platsen.

Trots vad inspektörerna sett med egna ögon hävdade entreprenören fortfarande att det handlade om sten och betong, annat material kan vara några enstaka träbitar, som transporterats till fjället.

Ärendet hade varit föremål för en anonym anmälan, länsstyrelsen var inkopplat och det fanns en polisanmälan. Trots detta ansåg inte miljöchefen att ärendet behövde föras till miljönämnden. Det kom ändå upp på mötet den 29 april, sedan frågan väckts av en enskild ledamot.

Miljöchefen redogjorde för ärendet och berättade att en inspektör följer upp hanteringen. Beslut väntas inom kort och miljöchefen lovade redogöra för nämnden när beslut fattats.

Den 28 maj ansåg miljöchefen att man fått alla svar man ville ha, trots att det fortfarande fanns skräp kvar. Han beslutade därför på delegation att godta markägarens anmälan.

I motivet skriver man bl a följande:

”Det bedöms finnas ett tydligt och motiverat syfte med anläggningsändamålet. Syftet är ökad återanvändning och återvinning av rivningsmaterialet genom att anlägga en skogsbilväg. Materialet bedöms ersätta jungfruligt material, samt minska antalet transporter.”

Först på nämndens augustimöte återrapporterade miljöchefen efter att ha blivit påmind av samma ledamot.

Upphandlingen skedde genom kommunalförbundet Dalsland.

Nu återstår att se vad som kommer att hända med de resterande husen, som innehåller sammanlagt 48 lägenheter. Riva eller renovera?

Kommentar

Även om detta inte är något stort anläggningsarbete (ska vara mer än 10000 m3), så finns det en hel del att fundera kring.

1: Att deponera avfall på fjället följde inte den rivningsplan miljökontoret varit med att godkänna. Inte heller fanns det med i de protokoll entreprenören lämnat.

2: Eftersom inspektören på miljökontoret varit med och godkänt rivningsplanen, borde denne ha reagerat när det kom en muntlig begäran att använda dessa för att anlägga en skogsbilväg.

3: Istället för att lämna ett muntligt godkännande av något man inte sett, borde inspektören ha begärt en skriftlig ansökan innan rivningsmassorna fick köras till fjället. Massorna borde också ha kontrollerats innan de täcktes över. Bara entreprenören och markägaren vet vad som döljer sig i vägen.

4: Med tanke på att det skett en anmälan och att länsstyrelsen blev inkopplat borde miljöchefen på eget initiativ ha informerat nämnden redan på mötet i mars.

5: Miljöchefens delegationsbeslut är rena ”sockerlullet”. Det är naturligtvis inte fel att använda rivningsmassor som vägfyllnad, men att man skulle ha gjort nån miljövinst är blaha blaha. Om rivningsmassorna hamnat där de skulle, hos Stena Recycling, hade de naturligtvis sorterats och återanvänds. Även i detta fall istället för jungfruligt material. Hur han kan säga att det blev mindre transporter genom att köra rivningsavfall istället för ”jungfruligt material” beror naturligtvis varifrån detta skulle ha hämtats.

6: Miljökontoret brukar inte vara blygsamma när det gäller att döma ut viten. Man kan fråga sig varför det inte skedde i detta fall?

7: Genom att godkänna deponeringen vred han dessutom vapnet ur händerna på kommunen, som tvingades betala full ersättning, trots att ingånget avtal egentligen inte följts.

8: För entreprenören var det en god affär att köra upp massorna osorterat på fjället, istället för att sortera eller låta Stena Recycling sortera. Det var också en bra affär för markägaren, som fick fylle till sin skogsbilväg säkerligen gratis.

Undrar vad som hänt och hur det sett ut på ”Torstenssonshusens” begravningsplats om ingen anmält hanteringen?

 Christer Andersson

Vi tackar Bosse Sundin för nyhetsuppslaget, som han lämnat i ett inlägg på Mellerud1. Har du något du tycker vi ska ta upp, så hör av dig. Du kan naturligtvis få vara anonym.
Foton: Dalslands miljökontor